Minivanföraren flinar åt mig och kastar sig ut i ännu en idiotisk omkörning, tutar och styr om möjligt ännu mer rakt mot den mötande lastbilen.

Jag sitter i framsätet på första parkett och försöker se så oberörd ut som möjligt medan mina medpassagerare i sätena bakom utstöter förskräckta ljud varje gång vi får möte eller chauffören bestämmer sig för att utnyttja någon av de minimala luckorna i trafiken.

Det kanske kan tyckas märkligt att de är beredda att riskera både sitt eget och andras liv varje gång de sätter sig bakom ratten. Men det handlar nog mer om uppfostran och kultur än om dödslängtan.

Den som promenerat omkring eller åkt taxi, tuk-tuk eller motorbiketaxi i något asiatiskt land vet vad jag menar. Tar man inte för sig i trafiken kommer man helt enkelt inte fram. Tyvärr så är det också så trafikolyckor sker. Och de sker ofta här i Kambodja.

marknad motorbike kambodja grus damm
Då och då flimrar det gamla Kambodja förbi utanför fönstret.

Räknar man endast motorcykeltrafiken så har till exempel antalet motorcyklar ökat från ca 40 000 till 2 miljoner sedan 1990. Lägg därtill att en av fyra i Kambodja saknar körkort och att 70 % av förarna i landet inte förstår innebörden av en stoppskylt.

Många fordon är även i dåligt skick och överlastade vilket ofta leder till att förarna missbedömer dess kapacitet att klara en omkörning.

Ändå är det inte risken att få åka hem i en likkista jag sitter och grubblar på där i framsätet. Utan på hur annorlunda Kambodja ser ut idag jämfört med när jag var här 2002.

Tar man inte för sig i trafiken kommer man helt enkelt inte fram. Tyvärr så är det också så trafikolyckor sker.

Den väg vi åker idag var då endast en röd grusväg med stora kratrar. Transporterna gick med små pickup-trucks och trafiken var inte tillnärmelsevis så intensiv som den är idag. Framförallt gick det inte lika fort eftersom vägarna inte tillät några högre hastigheter.

Idag är det en asfalterad förhållandevis bra väg. Vilket dessvärre även lett till fler fordon på vägarna med högre hastigheter.

Landsbygden jag lärde känna då bestod av ödemark och små byar längs dammiga vägar. Idag är de skraltiga trähusen på styltor utbytta mot nya hus i betong.

väg asfalt asien motorbike bilar
Den här vägen vara bara en dammig dirt road för sexton år sedan.

Då och då glimtar det gamla Kambodja fram. Det är ett och annat marknadstorg i någon liten stad vi passerar där dammet fortfarande yr när vi åker förbi och lägger sig som ett tunt lager över vattenmeloner och kokosnötter.

Det är ett och annat stylthus med den obligatoriska vattenbuffeln fastbunden i ett rep utanför.

Och här och där kan jag också se karaktäristiska röda dirt roads skära in i djungeln, mot den verkliga landsbygden – till det riktiga Kambodja som fortfarande finns kvar bortom landsvägarna och städerna.

Jimmie Olsson

Kommentera