Jodå, det är kul att resa. Man får uppleva en massa, lära sig ännu mer och får med det med sig en massa minnen på vägen att plocka fram och tänka tillbaka på när saker och ting blir för tungt hemmavid. Men det är hårt arbete också. I alla fall om man reser under en längre tid.

Okej, okej jag vet att ni sitter och fnyser nu. ”Va fan, sitta och gnälla! Här går vi och jobbar dag ut och dag in medan dom ligger i nån jävla hängmatta vid havet och låtsas sura över att det är ansträngande! Pack!”

Eller hur?

Men jo, det är rätt drygt om vartannat också. Det räcker nämligen inte att bara ligga i en hängmatta vid havet och jäsa. Man måste planera också. Och styra upp visum, biljetter, boenden, transporter, prylar, betalningar, lösa problem med mera. Och såklart ordna med andra små vardagsbestyr precis som därhemma.

På en tvåveckors resa gäller avkoppling. På en långresa i egen regi måste du allt som oftast även agera både produktionsplanerare och reseledare. I alla fall om du ska komma billigt undan och klara dig en längre tid utan att bli ruinerad.

Men det är inte det som är värst. Det värsta är faktiskt de små sakerna. De där som blir superstora när det gått en tid.

Här är de fem saker vi saknar som mest efter fem månader på resande fot.

FOTO: congerdesign / Pixabay

1. Maten

När man levt på regionens mat under en längre tid börjar snart smaklökarna protestera. Särskilt om man reser på landsbygden där få alternativ finns förutom ett par eller möjligtvis några enkla inhemska rätter av varierande kvalité. Råkar man dessutom befinna sig i ett land som inte har någon matkultur alls att tala om (typ Indonesien) är det ännu bittrare att sleva i sig den där tuggan torrt ris och övergrillad fisk utan tillbehör.
Det är nog egentligen bara i Vietnam vi lyckats njuta av maten tillräckligt mycket för att inte sakna den svenska husmanskosten konstant.
På alla andra ställen har diskussionen alltid landat i att ligga i nämnda hängmatta och citera maträtter för varandra med dreglet rinnande nedför hakorna.

bulldog on chair
FOTO: mathey / Pixabay

2. Komforten

Det är charmigt att bo i enkla bungalows av trä, bambu och torkade palmblad på en strand. Det är en viss festivalkänsla att resa runt i svettiga och skitiga kläder på bussar, båtar och tåg. Det känns helt okej och oftast mest skrattretande att sova på risiga hotell där kontakterna hänger som lösa dödsfällor och lampor surrar, flimrar eller inte fungerar alls.

Men är det någonting man saknar efter ett par månader så är det ändå den svenska standarden. Ett enstjärnigt hotell i Sverige, eller för den delen ett svenskt vandrarhem, har ribban ljusår högre upp än de flesta trestjärniga diton i Asien.

Svenska inrättningar har dessutom en logisk planlösning och planerade faciliteter på rummen. I Asien, not so much. När man för femtielfte gången tvingas inse att det enda eluttaget i rummet sitter ungefär tio centimeter under taket på den bortre väggen i rummet, alternativt bakom sängen som är fastskruvad i golvet och därmed omöjliggör någon form av anslutning så orkar man snart inte mer än att bara sucka.
När man sedan ska duscha och upptäcker att det visserligen finns ett duschmunstycke men att det inte är kopplat till någon form av vattenkälla är det bara att skratta. Det finns liksom inget annat att göra. Mer än att gå och lägga sig i den uttjänta sängmadrassen och försöka somna utan fläkten som kärvat ihop.

friends watching tv
FOTO: Papafox / Pixabay

3. TV:n

Vi vet… Resande och semester ska vara en break från det där hemma. Och det är väldigt skönt att slippa TV:n under en ganska lång tid. Dock tär det torftiga livet på en i längden och ibland skulle man bara vilja ligga i en soffa och se på film med en påse chips och lite lösgodis istället för att sitta på en veranda och glo på ett oändligt hav i solnedgången där vågorna slår mot strande… Äh, vi skämtar bara. Vi tar tillbaka det där.

FOTO: Rhiannon / Pixabay

4. Ordning och reda, på allt

Let’s face it. Sverige är ett av världens mest ordnade länder. Allt fungerar, det finns ingen korruption, saker och ting är reglerade antingen med lagar eller regler och de allra flesta följer dem.

På andra platser i världen är det fullkomligt kaos. Och det precis överallt.

Köer existerar inte, trafikregler existerar förvisso men följs inte, lagar finns de också men ingen bryr sig om dem. Inte ens snuten själv.

Och så är det den där andra ordningen. Hemmet. Det ordnade rummen där allt har sin plats. Att slippa leva i en väska och ständigt packa upp och packa ner.

Det har ju sin charm att ständigt vara på väg men livet i en kappsäck blir med tiden rätt sunkigt och slitsamt.
Tänk bara att få förvara tandborsten i en mugg i badrummet. Att få hänga upp och lägga in kläder i rena byrålådor och slippa vira in allt du äger och har i plastpåsar, fodral, packväskor och väskfickor!

FOTO: 8ocho8 / Pixabay

5. Tryggheten

Att resa innebär att lämna tryggheten därhemma bakom sig. Du utlämnar dig själv åt okända människor som ska transportera dig från punkt A till punkt B genom länder till platser du inte har en aning om. Du hamnar på ställen som enda turist med allt du äger och har – alltifrån pass till pengar och tillhörigheter. Och det enda du kan göra är att lita på dem du möter på vägen.

Vi har flugit med lågprisbolag som är svartlistade i EU och ej godkända som medlemmar i IATA. Vi har åkt taxi på sena kvällar och nätter genom städer och områden ensamma med taxichaufförer som skulle kunna köra oss till i princip varsomhelst. Vi har suttit på helvetesbussar med chaufförer som vare sig tycks bry sig om sitt eget eller andras liv vilka han bokstavligen har i sina händer där han rusar fram med en uttjänt buss på smala vägar och gör idiotomkörning på idiotomkörning. Vi har kört motorcykel genom Vietnam – ett av världens farligaste länder trafikmässigt sett. Vi har åkt båtar och färjor utan vare sig flytvästar eller livbåtar i Indonesien, bristfälligt täta och fullastade med folk och bagage och djur och rissäckar på stora rullande vågor mitt i nätterna.

Vi har med andra ord riskerat våra liv ett flertal gånger, med en tio gånger högre insats än vad man någonsin kommer i närheten av hemma i Sverige eller västvärlden i stort. Och vi har kommit fram levande, varje gång lika tacksamma för att det gick bra.

Den som reser på egen hand är alltid beredd att ta risker. Som resenär måste du det om du också ska uppleva saker utöver det vanliga. Men efter dryga fem månader börjar denna trygghetsbrist tära på oss.
Vi är innerligt trötta på idiotiska förare och livsfarliga fordon.

Västvärlden och Sverige må vara torrt, tråkigt och ha anala säkerhetsföreskrifter och regler om både det ena och det andra. Men du behöver i alla fall inte sitta och vara komplett livrädd varje gång du måste ta dig från en plats till en annan med ett allmänt kommunikationsmedel.

Därför är tryggheten den sista av de fem sakerna vi saknar mest hemifrån just nu. Det räcker liksom nu.

Allt ovan i kombination med att vi nu faktiskt också börjar bli mätta på resande för den här gången har lett till att vi beslutat oss för att ”call it a day” som man säger. Malaysia och Tioman är den sista destinationen. Sedan bär det av tillbaka hem till Svedala!

Vi ska bara åka lite buss till och flyga litegrann. Sen kommer vi hem.

Kanske.

Jimmie & Anne

Kommentera